Sedan ett par veckor har jag extremt svårt att sova och det kanske inte är så konstigt med en vild liten bebis i magen, tusen tankar och frågor, förväntan och så en liten dos oro såklart. Nu kliver jag in i vecka 34 vilket gör att jag äntligen börjar skymta mållinjen, puh! Jag vet inte om ni läsare känner igen er men så annorlunda det känns andra gången. Jag hinner inte tänka så mycket på magen, glömmer allt som ofta bort den själv till och med och inte har jag googlat, läst och analyserat vecka för vecka som jag gjorde när jag väntade Electra. Det är både faktiskt rätt skönt som det är lite tråkigt. Det är något speciellt med första gången och jag minns att precis ALLT kretsade kring det lilla livet i magen. Missförstå mig inte, jag är precis lika lycklig om inte ännu lyckligare för nu vet jag ju verkligen vilken gåva det är, men denna gång tar man det lite mer som det kommer. Men snart så blir vi fyra i familjen och Electra ska få en lillebror (!)...Det är helt klart värt alla dessa sömnlösa nätter. ps. hur söt är inte den stickade lilla dräkten? Jag kunde inte låta bli...och så står det ju ett B på, det passar ju rätt bra med tanke på hans namn...to be continued.
