Sitter uppkrupen i soffan framför Peppa Pig (bästa barnprogrammet) med en morgonpigg kille som varit uppe sedan 05.00. Puh! Hade han vaknat en timme senare hade jag absolut inte klagat men känslan av att ALDRIG få sova ut gör en ju lite tokig till slut. Och att jag glömmer namn och saker precis HELA tiden, kan det ha en koppling tro? För sömn är inget vi blivit bortskämda med i den här familjen, Electra sov inte en enda natt förrän hon var tre och ett halvt. Visst, det känns så dumt och otacksamt att klaga, jag älskar ju den här lilla energibollen OCH vi är på semester så det är helt okej att vara lite trött MEN jag drömmer fortfarande om en, okej TVÅ sovmorgnar med oavbruten sömn! Men det lär väl dröja ett par år...Och sen säger alla föräldrar att det blir ÄNNU jobbigare när de blir tonåringar, när de börjar gå ut och man ligger vaken med hjärtat i halsgruppen hela natten. Hjälp!! Ja, då föredrar jag nog tidiga morgnar under en filt i soffan..
