Idag firar jag att jag går in i vecka 36! Åh, denna långa väntan som ju närmare man kommer målet faktiskt bara känns längre och längre och längre. Men jag känner mig så otroligt tacksam över att jag mått så oförskämt bra denna gång. Så här mot slutet så kraschar jag i och för sig vid åttatiden på kvällen (jag sover redan efter första sidan när jag läser godnattsaga för dottern). Men trots sömnlösa nätter håller jag ett bra tempo under dagarna och planerar att göra så tills slutet (om det går!). Jag tror det är bra att hålla igång, få tiden att gå och inte tänka så mycket på det jobbiga som man faktiskt har framför sig. För förlossningen är ju en helt annan femma och jag har helt klart blandade känslor inför "uppgiften". Å ena sidan tycker jag det ska bli så otroligt spännande att få se vem den där lilla killen är. Och det är ju så häftigt ATT det faktiskt går även om jag i ärlighetens namn tvekade många gånger senast...Men så måste också jag erkänna att det känns SÅ jobbigt när jag tänker på allt det där andra. Tänk om något går fel, tänk om bebisen inte mår bra, fy - hemska tanke! Tack och lov har jag en förstående mamma, en klok mvc-barnmorska och erfarna vänner som kommer med peppande råd. Som min kompis Ebba skriver i sin gravidbok, det hjälper verkligen om man vågar släppa taget och LITA på personalen på BB. Precis som Ebba och säkert som så många av er andra, skrev jag i mitt förlossningsbrev att jag ville ha 100% kontroll under hela förlossningen.. men vad visste JAG om en förlossning egentligen? Just det, ingenting. Denna gång vet jag bättre...jag kommer släppa kontrollen helt. Nej, nog med gravidsnack, nu ska jag hem och ta emot våra nya stolar. Och kanske får ni se resultatet senare i bloggen. Foto: Beata Holmgren
