I fredags firade vi Electras sjuårsdag. Blir både rörd och nostalgisk vid tanken av att min lilla flicka nu börjar bli stor. Hittade lustigt nog i helgen en gammal dagbok där jag skrivit om de första månaderna när hon var ny. Som jag grät när jag läste sidorna högt för henne. Det är minnen som ristat sig fast för alltid. Visst, det var precis lika speciellt när jag fick Balthazar, men just det där att bli mamma för första gången, det var något annat. Och varje år minns jag som om det var igår dygnet innan hon äntligen kom ut, för det tog TID. Och satans så tufft det var! Men jag vill verkligen minnas de där värkarna - för som vi kämpade, båda två, och det var SÅ värt det. Även om det var tillfällen under de där två dygnen jag faktiskt inte trodde att jag skulle fixa det. Men sen - känslan som överträffade allt, när hon till slut låg i min famn, precis lika utmattad som jag. I dagboken beskrev jag den: "Det var som om livet började om på nytt". Ett annat fint citat jag skrivit ner var från Amaury, vars första ord till henne var: "You have stolen my heart - forever". Ja, kärleken till ett barn! Det finns inget större! Och jag kämpar för att verkligen försöka vara i stunden och ta vara på tiden jag har med dem. Den är så speciell - så värdefull.
