Det känns otroligt härligt att vara tillbaka i Stockholm! Eftersom jag blev sjuk blev vi kvar längre än planerat men nu är alla i familjen friska. Måtte det fortsätta så ett tag till. Veckans första digitala möte var med min coach Yvonne och jag konstaterade att jag känner att jag är på rätt väg framåt. Jag känner mig glad, peppad och positiv. En otroligt skön känsla. Nej, det blir ingen rivstart för mig utan min plan är att fortsätta prioritera och fokusera på rätt saker. Jag känner mig stolt över att jag tillåter mig att göra just det. Förut såg jag på stress som något att nästan stoltsera med, att det var coolt att flänga fram och tillbaks. Att säga YES. Till allt! Jag gick till och med igång på det. Nu när jag vet konsekvenserna av en sådan livsstil är det ingenting jag någonsin vill eftersträva igen. Givetvis kommer jag inte kunna undvika att gå in i intensiva jobbperioder och jag älskar att jobba, men när jag kan styra över min tid kommer jag se till att mitt tempo är smart och medvetet. För att jag vill orka, kunna leverera och hålla LÄNGE!Kanske kan jag på något sätt väcka en tanke hos någon därute, som kör på, rakt in i kaklet. Utan att ens vara medveten om det. Så var det för mig, länge, länge, länge - tills kroppen rent fysiskt sa stopp. Oj, blir nästan chockad över att jag har så lätt att skriva dessa rader och tänker att det måste ju vara en bra grej. Att våga sätta ord på känslorna, utan filter och utan att skämmas eller känna sig otillräcklig. Hade du fråga mig i höstas var det nämligen precis så jag kände, otillräcklig. Men det går alltid att börja om och den resan är jag på nu. Jag är på väg, inte helt säker på vart ännu men jag känner mig mer klarsynt och målmedveten än jag gjort på mycket, mycket länge.Tack till dig som läser! Betyder mycket ska du veta <3
