För åtta år sedan den sextonde mars, låg hon där i min famn exakt femtio minuter gammal. Mitt första barn, min älskade, älskade lilla flicka. Och där och då hade jag redan lagt maratonförlossningen på trettiosju timmar bakom mig. Den kärleken går ju inte att beskriva. Känslan att man skulle göra precis vad som helst för denna lilla människa. Och så känner jag varje vaken minut. Jag är så otroligt stolt över att få vara mamma till denna kloka, roliga, kreativa och mysiga person. Min älskade Electra. Nu ska vi snart gå in med bricka på sängen. Svärföräldrarna tycker detta är ett annorlunda koncept, men är det svensk födelsedag så är det. Och sedan väntar kalas med kusinerna och ikväll hennes favoritmiddag - ostfondue på restaurangen intill. Åh, så härligt det är med födelsedag och jag tänker förstås fira med ett extra glas champagne, som alla mammor bör på sitt barns stora dag.
