Känslan av att inte räcka till, alla vet nog hur det känns. Men när man är mitt uppe i det - fy så jobbigt! Jag hinner inte svara på vänners sms, bokar av möten och kompisluncher, tackar nej till underbara middagar och missade dotterns dansuppvisning. Snyft! Och inte bara det, jag är trött, tråkig och grinig. Helt enkelt inte en sån härlig person att hänga med för tillfället. Häromdagen när jag ringde mamma, gråtandes, vilket inte har hänt på flera år sa hon så klokt: sänk ambitionsnivån! Strunta i allt det där du inte hinner och säg nej till ALLT. Åh, mammor är för bra. Så skönt att få det man ju egentligen redan vet bekräftat av en person man litar på. När ska det bli julmysigt här hemma då, undrade barnen? Lussebullebaket känns nämligen ganska främmande just nu. Men ikväll hände det. Lyckan när vi passerade Fabrique och hittade en sista pepparkaksdeg. Så innan läggdags blev det faktiskt lite julmys här hemma också. Och att ställa sig och baka en halvtimme, DET är ju terapi om något... Nu kör jag ett litet jobbrace innan jag går och lägger mig. Imorgon väntar heldagsplåtning och en Nobel-podd! Och så ska jag smita förbi mamma som ska gå på Nobel, MÅSTE ju bara spana in hennes Nobel-klänning...
