Det har varit tyst här under veckan som gått. Jag har försökt att sätta ord på känslorna men det har varit svårt. Var börjar man? Istället har jag lyssnat, läst och börjat följa starka röster. Jag har faktiskt inte gjort så mycket annat. Svårt att vara kreativ och produktiv när världen skakar! Vi har haft långa diskussioner här hemma. Min nioåring har ställt många frågor, en del har jag inte kunnat svara på. Det är fascinerande hur barn kan vara så mycket mer klarsynta än oss vuxna. Jag kommer fortsätta lyssna, utbilda och lära mig för att därmed också kunna ge tydligare svar på barnens frågor. Jag vill kunna guida dem rätt. Det är min skyldighet. Jag har hittat många bra boktips på böcker om anti-racism som vi kan läsa för våra barn, bland annat den här på theeverymom.com och den här i New York Times. Ett sista lästips: Leslie Dwights dikt som gick rakt in i hjärtat. Jag har läst den om och om igen. What if 2020 isn't cancelled? What if 2020 is the year we’ve been waiting for? A year so uncomfortable, so painful, so scary, so raw — that it finally forces us to grow. A year that screams so loud, finally awakening us from our ignorant slumber. A year we finally accept the need for change. Declare change. Work for change. Become the change. A year we finally band together, instead of pushing each other further apart. 2020 isn’t canceled, but rather the most important year of them all. Foto: Getty Images
