Njuter som bara den, varje dag i detta underbara hus. Och drömmer förstås om att det skulle vara vårt. Kan helt enkelt inte släppa tanken på att spendera mer tid här. Och om det är någon del i LA jag skulle vilja bo i är det faktiskt Venice. Jag älskar det! Kontrasterna, kreativiteten, öppenheten och den coola och sköna atmosfären. Och det är omöjligt att inte börja prata med människor. Bordsgrannar på restauranger, killen i kassan i mataffären, eller yogisen efter yogapasset. Alla är nyfikna, intresserade och framför allt, eller det känns så i varje fall - alla är accepterade och passar in, på sitt eget sätt! Häromdagen hamnade vi bredvid den legendariska musikproducenten Andy Kravitz, typ farbror till Lenny, med fler Grammys än man kan räkna till! Vi diggade musik och pratade mat där vi satt i baren. Så trevligt! Men nu är detta långt ifrån vår verklighet - att kunna flytta hit alltså, men det är så spännande att drömma och fantisera. Jag funderar förstås på hur vi skulle kunna lansera Säker stil i USA, alla projekt Amaury skulle ta sig an och hur barnen skulle bli om de fick växa upp i Venice istället för på Östermalm i Stockholm. Japp, den ständiga optimisten, det är jag det. Och om jag så bara får en liten bit av kakan, typ att resa hit en gång om året, eller nåt i den stilen, är det drömlikt det med.
