Viktigare än någonsin för mig denna höst har varit att ta små mikropauser. Lugna stundar utan distraktion. Svårt, då det inte riktigt är min grej att bara sitta med en kopp te, utan mobilen i handen och "bara vara". Eller gå en promenad i skogen utan en snabb och underhållande podd i öronen. Men jag jobbar på det och ser vilken effekt dessa pauser får. De gör stor skillnad. Hösten har varit en emotionell berg- och dalbana men det börjar kännas lättare. Färre sömnlösa nätter, mindre ångest och mer glädje. Erkänner här och nu att jag är stolt över mig själv, över att jag har tagit detta på allvar. Dragit ner på tempot. I varje fall lite grann. Förmått mig själv att säga nej, utan att få dåligt samvete. Okej, där kryddade jag. Jag FÅR dåligt samvete, men när säger nej, säger jag ju också ja till mer tid för mig själv och mer tid för min familj. Tackar min suveräna coach Yvonne som fått mig att förstå det. När jag häromdagen dansade genom lägenheten till senaste Silk Sonic hiten "Smoking out the window" (för övrigt bästa som hänt musikbranschen på LÄNGE), kändes livet faktiskt helt underbart! Och jag tänker att denna resa mot en mer hållbar livsstil kommer gå upp och ner. Det är helt OK och det är inte bara en jobbig resa utan även, många gånger, riktigt häftig. Jamen, en liten reflektion så här på lördagskvällen...Önskar dig en fin kväll! Nu ska jag laga middag med Amaury - det ska bli mysigt.
