Jag öppnade NK-galan med en sång!!! Alltså, DEN känslan att få sjunga igen. Ja, det var så otroligt roligt. Jag har ju stått på Berns scen många, många gånger - men sist jag gjorde ett sångframträdande för en större publik var typ sju år sedan. Galakvällen blev precis så där bra som jag hade hoppats på. Manuset satt, jag snubblade inte på scen, publiken var engagerad och prisutdelare och pristagare var helt FENOMENALA. Det var så många oförglömliga ögonblick - och jag vill absolut dela med mig av dem till ER men nu, så här ett dygn senare är jag helt slutkörd. Det är en sådan bisarr urladdning att stå på scen och leda en gala - jag har aldrig sprungit ett maraton, men kan nästan föreställa mig att känslan efteråt är densamma. Lovar att samla tankarna och känslorna. Ja, jag berättar mer imorgon. Foto: NK
