Att skriva att Selam Fessahayes visning var lite hemlig är ingen överdrift. För det var den, dels för att hon var ett nytt namn på schemat under modeveckan, men även för att ganska få personer från branschen faktiskt var inbjudna. Hon hade istället bjudit sina vänner. Och det var HELT rätt! Jag fick istället mejla PR-byrån, tjata lite, och på så vis få en inbjudan. Tack och lov! För annars hade jag gått miste om ett stort och viktigt ögonblick i svenskt mode. Jag har stött på Selams namn i musiksammanhang då hon stylat och designat scenkläder till några av Sveriges grymmaste artister. Bland många andra, Seinabo Sey, som jag ju hade äran att dela ut utmärkelsen Nordiska Kompaniets stilikon 2018 till på NK-galan. Seinabo gick förstås visningen. Min kära, kära bloggkollega Kakan, som jag satt bredvid, och jag dog när hon skred fram och ägde catwalken! Så vacker! Och vackert var det, hela tiden! På Selams vis. Kollektionen var kaxig, modig, modern och framför allt så självklar. Äntligen någon som bara körde på, gjorde sin grej med övertygelse och självsäkerhet. Från tyllkreationer - både klänningar, trenchcoats, byxa och matchande topp, till maxade paljettdrömmar och coutureplagg med blomsterapplikationer. Äkta wow-plagg för både kvinnor och män. Ja, gissa om jag längtat efter detta under Stockholms modevecka! Men det var inte bara kollektionen, plaggen och Selams självklara supertalang som fick mig att känna - eller faktiskt, att rent av brista ut i gråt backstage. Nej, det har faktiskt aldrig hänt tidigare, och jag var inte ensam om att stå där i kulisserna efter visningen med tårfyllda ögon. För i en bransch där mångfald fortfarande alltför många gånger lyser med sin frånvaro var denna visning viktig, extremt viktig. Castingen bestod nämligen enbart av svarta kvinnor och män, med två undantag. Som jag väntat på detta. Det tog mig en kväll och en natt att smälta intrycken. Och så här i efterhand är jag fullt medveten om att jag fick vara med om något stort. Som det superfan jag numera är fick jag tag på Selams nummer och ringde henne dagen efter. Nu drömmer jag förstås om att beställa ett plagg. Eller fler. Och det är bara en tidsfråga innan världen ligger framför hennes fötter. Foto: Mathias Nordgren
