Läste nyligen en artikel av Vanessa Friedman i New York Times. En journalist jag verkligen beundrar med hennes vassa och välformulerade artiklar. På ett helt fenomenalt sätt analyserar hon omvärlden ur ett modeperspektiv. Just denna artikel handlar om power dressing, om vad det står för idag och hur begreppet har vidgats. Vi nämner ofta power dressing när vi pratar om powerkostymen, markerade axlar eller Margaret Thatcher's ikoniska power-look: dräkt och knytblus. En klädkod som helt enkelt har förknippats med en stil buren av personer med makt och inflytande. Men vad står power dressing egentligen för, 2019? En fråga jag är helt säker på att de flesta designers frågar sig själva. Svaret är nämligen inte självklart. Vanessa Friedman menar att vi snarare bör tillkännage att det finns olika sorters makt och olika sätt att designa för dem. Och det handlar om att hitta ditt sätt att klä dig med makt och "power", utifrån din egen historia. Min version av power dressing är att bära plagg jag verkligen trivs i. Det kan absolut vara en skräddad kostym och klackar, men precis lika gärna en stickad statement-tröja och vida bekväma byxor. Och visst, man kan skratta lite åt uttrycket, men jag gillar ändå tanken av att ha sin "uniform" - vad den nu än må vara. Något som är du, något som får dig att känna dig grym, stark, säker, självklar och ursnygg. Foto: Lisa Höök
