Ni ska väl inte flytta? Skrattade lite åt denna fråga från en mycket kär och något oroliga vän. Nej, det ska vi inte, men Los Angeles har något speciellt som verkligen har fångat mig. Jag är förstås helt medveten om att vi lever ett "semesterliv" här och att verkligheten och vardagen är något helt annat. Vi har hyrt hus i Venice, den mindre "polerade" delen av Los Angeles. Här finns inga Colgate-vita lyxhus som i Bel Air eller Berverly Hills. Men Venice har karaktär och det är framför allt kontrasterna som får mig att älska detta område. Det känns faktiskt som om alla är välkomna. Man hittar allt från bohemiska yogisar, surfare, coola kreatörer till personer (som jag), som lockas av det kanske lite klichéartade California-livet. I ett hörn finns härliga juicebarer, restauranger och caféer och i nästa ett förfallet hus och grafitti-målade väggar. Kontrasterna som sagt - helt magiska. Det som däremot är fullkomligt omöjligt att vänja sig vid är stans hemlösa. Nu har jag inte varit runt i alla problemområden men det jag har sett downtown är horribelt och hjärtskärande. Och även om vår minsta bara är fyra och vår äldsta bara är åtta vill jag att barnen ska få se även denna sida. Få dem att förstå hur livet är här, på riktigt. Att Los Angeles inte bara är Universal Studios, soldränkta stränder och drömlika glassbarer. Det sätter perspektiv på saker och ting...
