Äntligen, ÄNTLIGEN har jag kommit in i semesterlunket. Vilken känsla det är att på riktigt börja släppa stress, ångest och måsten. Jag kollar inte mailen slaviskt och svarar på jobbgrejer bara en gång om dagen istället för att känna att jag måste återkoppla med en gång. Min vår var intensiv, och vid flera tillfällen kände jag mig inte bara trött och sönderarbetad utan låg, riktigt låg. Jag som nästan alltid klarar av att vända något negativt till något positivt blev istället lättretad, arg och kände att allt som annars är så roligt bara kändes tungt och oinspirerande. Men en semester kan göra underverk. Okej, det är det intensivt på ett annat sätt - semester med barn är ju både härligt och stundtals asjobbigt men jag känner mig avslappnad och tar dagen som den kommer. I natt vaknade Balthazar vid 02.00 och det blev inte mycket sömn efter det men vad spelar det för roll när man har en solig dag på stranden framför sig. Och en annan grej som är helt sjukt - jag börjar se det goda med livet igen. Det är skrämmande vad man går miste om saker omkring en när varje dag bara handlar om att vara så effektiv som möjligt. Nästan som om man tävlar med sig själv - "HUR mycket kan jag få gjort idag?". Och varje ny dag växlar man upp tempot. Kul på sitt sätt men viktigt att pausa och få perspektiv!Nu blir jag så galet lycklig av de enklaste sakerna - som äta en riktigt god frukost, lyssna till vågskvalpet eller sitta i trädgården och drömma om framtiden i den varma sommarnatten. Tack semestern för att allt känns så jäkla bra och härligt igen! Nu ska vi hoppa in i bilen och köra till den här strandklubben och lyssna på en av sommarens skönaste låtar - på högsta volym! Hoppas ni kära läsare får en underbar dag och TACK för att ni följer mig här i bloggen.
