Puh! Uppe sedan 03.46. Blev väckt av barnen och kunde inte somna om. Den där VIDRIGA känslan när man bara ligger och stirrar upp i taket och inte ens förmår att sluta ögonen. Ja, en sådan natt har jag nu bakom mig. Vet knappt hur jag ska ta mig igenom den här fullspäckade dagen. Men det måste bara gå... Började mitt i natten, i hopp om att bli lite trött, bläddra bland bilder på mobilen och hittade den här från LA. Hallå, vart tog hon vägen? Den där avslappnade och härliga människan (självironisk!). Just nu känner jag mig typ som en skugga av mig själv. Deppigt men sant! Pratade med min kära kollega Ebba om detta igår, så härligt att kunna prata av sig och veta att man delar den här känslan med någon annan. Och snälla, kan vi inte komma överens om att det är okej att klaga ibland?? Jag vet att jag inte borde men det är ju så himla skönt. Längtar just nu efter: en god natts sömn, en stressfri och lugn dag, en lite lätt LA-bränna och en stark kropp. Jag vet, dream on...
