Har funderat ganska mycket på livets utmaningar på sistone. Jag har ju redan berättat att jag börjat gå hos en coach för att bli bättre på att leda mig själv, bli säkrare i mina beslut och lära mig konsten att säga nej. Hur går det då? Jo, det är svårt. MEN det går framåt, små steg i taget, och nu känner jag direkt, på helt annat sätt än förr, när jag gör något mot min vilja. Det blir som en storm inombords som jag inte kan värja mig emot. Ganska häftigt faktiskt! Och lite obekvämt. Jag har alltid uppmuntrat "konsten att säga JA" och tänk, nu jobbar jag på motsatsen. Men det måste ju också gå att hitta balans mellan att säga ja och säga nej, eller hur? Och för att förändra ett beteendemönster man dragit på ganska länge måste man ju först bryta det gamla tänker jag. Jag funderar också på hur jag ska kunna stötta mina barn till att just kunna säga ifrån och säga NEJ när något inte känns bra. Vi pratar i varje fall mycket om känslor. Framför allt med vår åttaåring. Ibland ett par timmar på kvällen innan läggdags...Och det är häftigt att höra hur mycket tankar och känslor som finns där. Ja, just nu är det lite upp och ner med allt. Den enda dagen är jag full av energi, den andra är det ENDA jag kan tänka på ett par timmar hemma och göra ingenting. Pratade med min kloka lillebror som sa: Men vad är problemet, ta ledigt ett par timmar bara unna dig själv det? Om det ändå bara var så enkelt...
