Jo, jag kan - jag VÅGAR! Mantrat jag upprepade gång på gång för mig själv när jag följde min suveräna skidinstruktör Remos spår i off pisten igår. Herregud, vilken känsla, och vilken adrenalinkick. För två år sedan bestämde jag mig för att börja om från början och byta snowboard mot skidor. En grej som inte riktigt lirar med min personlighet då jag ogillar skarpt att inte ha kontroll. Nej, självförtroendet i skidbacken var inte direkt på topp när jag började. Med brädan tog jag mig ju ner överallt - men på skidor var jag helt plötsligt (okej då, nästan) en nybörjare. Men nu, efter ett par dagar med skidinstruktör spritt över två säsonger börjar det faktiskt lossna. Det är helt klart mycket svårare att lära sig något nytt när man är vuxen. För min del är det rädslan som stoppar mig. Men då behöver man någon som pushar en. Som får att ta det där steget...Som när Remo stannade till vid stupet vid transportsträckan, och jag för några sekunder trodde vi tittade på utsikten, tills jag fattade att vi faktiskt skulle ta oss ner där. "Första svängen är den svåraste", no shit! Men jag klarade det, UTAN att ramla till och med! Ville typ gråta efteråt och nu riktigt längtar jag efter att kasta mig ut i pisten igen. Men först ska jag podda med Ebba som firar jul i Sälen. Håll tummarna för att tekniken är med oss! Äh, det ju har funkat förr. Och vi har ju inte setts på en vecka så gissa om vi har MYCKET att prata om. Har du inte lyssnat veckans EXTRA-podd hittar du den här.
