De senaste dagarna har varit ganska omtumlande, och det är många som har mejlat och frågat hur vi mår efter jordbävningarna i Kalifornien. I torsdags drog den första igång. Jag har upplevt jordbävningar i både Tokyo och i Milano men den här var annorlunda, sängen började hoppa, allt började skaka och det kändes som om någon knackade lätt på fönstret. Jag förstod genast var det var. Min första reaktion: BARNEN! Electra var några rum ifrån mig och Balthazar lekte själv på nedervåningen. Så jag gjorde det man inte ska göra, förflyttade mig. Och de där sekunderna kändes oändliga. Jag tog Electra under ena armen, vilka superkrafter man får, och fullkomligt flög ner för trappan. Väl nere, slutade det skaka. Men det var stora svallvågor i poolen. Som sagt, sån surrealistisk upplevelse. Kompisar med barn i LA har berättat att barnen får lära sig att de ska gömma sig under skolbänken och krypa ihop och gömma huvudet. Andra tips är att ta skydd under ett bord, eller om det inträffar på natten, ligga kvar i sängen och skydda huvudet med en kudde. Och man ska under inga omständigheter försöka ta sig ut ur en byggnad. Barnen var ganska OK efter skalvet, tyckte nog det mest var lite spännande men efter det andra skalvet, det största i Kalifornien sedan 1999 med magnituden 7,1, fick de PANIK! Så nu har vi fått gå igenom vad man ska tänka på om det händer igen. En sån grej, vi ställer ett par skor vid sängkanten. Varför? Jo, om fönster, lampor och annat går sönder. Vi bor ju typ i ett glashus, så vill inte tänka på vad som skulle kunna hända. I natt kunde Electra inte sova...Och för att vara helt ärlig, inte jag heller. Men nu har vi bara en natt kvar, sorgligt att lämna, men också lite skönt under omständigheterna. Nu ska vi ta en sväng till Jeni's Ice Cream på Rose Avenue, en klar favorit här i Venice, och unna oss en sista, extra stor glass.
