Vi har hittills haft helt fantastiska dagar med strålande sol och värme. MEN istället för att njuta av "här och nu" börjar jag få lite smått panik över att resa hem på tisdag. Jag kommer inte bara sakna värmen utan även "semesterbubblan" man hamnar i med familjen. Att ta dagen som den kommer, att ha tid att göra allt det där man aldrig gör annars, som en kvällspromenad med dottern till exempel. Att gå hand i hand och prata om livet (det finns faktiskt ingen jag hellre diskuterar just livet med än med just Electra. Maken till klok och nyfiken fyraåring) slår precis allt. Givetvis avslutas promenaden med glass från Barbarac. Den kräver sin motionsrunda morgonen efter men oj, så värt det är!
